2011 går mot sitt slut....

Summa summarum av 2011!

Året började mycket bra med glädjen av att familjen skulle uttökas!

Men de första nio månaderna skulle visa sig bli mycket tunga och låååånga, trodde under sommaren att året ALDRIG skulle ta slut! Men för att ta det från början....året började segt med illamående (värre än någonsin förut), en olyckligt bruten tå och hoppande på kryckor, den ena sjukskrivningen avlöste den andra. Redan i april var jag trött på att vara gravid och längtade efter hösten, då smärtan gjorde sig galet påmind genom min foglossning. Jag slet med mig själv och mina känslor och kämpade på så gott det gick. Försökte att le och inte klaga allt för mycket! 

Sommaren kom och som tur var blev det ingen direkt värme detta år. Undrar om det fanns någon mer än jag som var lycklig över detta? Barnen och jag hade 10 veckors sommarlov tillsammans som trots smärtor och besvär blev mycket lyckad. Barnen visade sig från sin allra bästa sida och hjälpte mig så mycket de bara kunde. Men aldrig har jag längtat bort sommaren och värmen som under 2011, det kändes vissa stunder rent av olidligt. Men tiden gick och sommaren som kom försvann lika fort igen...hösten anlände och tiden kunde inte gå mer sakta! Väntan på vår lilla prins var enorm! Dagarna smög sig fram, sakta, sakta, sakta!!!

Så kom han då äntligen söndagen den 18 september kl 16:57! Sååå fin! Och familjen uttökades med ytterligare en liten fin person....lycka! Gabriel Harry.....

Och i tre månader har vi nu lärt känna vår nya lille familjemedlem, han är så underbar och otroligt älskad!

Själv har jag börjar min återhämtning efter en mycket tung graviditet och jag lovar och svär (precis som efter Selma) att detta var sista gången någonsin som jag var gravid! Jag kan inte tillåta mig själv att utsätta mig för denna sortens smärta än en gång! 2011 går till ända som ett av de mest smärtsamma åren under min livstid, men också ett år fullt av kärlek...

Jag och maken firade 5 årig bröllopsdag, Samuel började skolan och Selma hade sin allra första dansuppvisning! Man kan inte annat än vara stolt!

Så när jag ser tillbaka är jag ändå glad för detta året, för utan det hade vi inte haft vår underbara lilla prins! Han är värd all denna smärta....

2012 anländer snart och jag ser med spänning fram emot vad det har att erbjuda!

Gott Nytt År på Er alla.....

Varma stora kramar

Caroline

Julmys...

Julmaten ska inhandlas, julklappar lika så....och glöm inte granen!
Liten tös har jullov, stora trött, hängig och längtar efter jullov! Minsta vill äta, sövas, kelas, skrattar, ler, grymtar och gråter.
Liten vill pyssla, leka, spela spel, prata....prata, prata! Lunch, lösa konflikter, fika, ytterligare konflikter, kvällsmat...och där slänger vi in ännu en konflikt, tvätten vill bli ren, hängas upp för att torka, sorteras och fint hängas in i fem olika garderober! Dammråtterna flyger, fram med dammsugaren, mjölken spills ut, torka golvet, baka lussebullar, pepparkakor, ny dag ny smuts dammsuga igen! Maten slut i kylskåpet, in med barnen i bilen, fylla kylskåpet, alla lyckliga, glada och mätta! Just det, granen...glömde den! Ja det är lugnt, fyra dagar kvar till julafton!
Minsta vaknar, äta,rapa,gosa, grymta, sova!
Andas, ja just det andas....för h-te glöm inte andas!!!
Snart, snart får vi andas ut och vänta in våren....Ohhh vad jag längtar efter våren!

Önskar er alla en lugn och fridfull jul...

Lite smått stressad

Caroline

16 december 2006

5 år har redan gått sedan denna underbara dag i Grevie kyrka...

Familjen har uttökats en del, med två familjemedlemmar till och framförallt med ännu mera kärlek!

Jag är så otroligt tacksam för min fina familj!

Älskar er av hela mitt hjärta!

Kärlek Caroline

111213

Och dag har fyllts av luciafirande...
Först på skolan och sedan på dagis!
Det är något visst med lucia, jag älskar den högtiden. Men i år har jag inte riktigt hunnit med att vi redan är här, vilket gör att jag inte kan njuta lika mkt som vanligt. Om mindre än två veckor är det julafton och jag lyckas inte ta mig för att ens köpa julklappar....
Finner ingen julkänsla....hoppas så den kommer snart! Kanske som ett julkort på posten! Ohhh just det, på tal om julkort, i år får ni inga julkort från oss. Hinner inte, orkar inte, lägger det till vänta på nästa år listan detta året! Familj och nykomling får komma före....inser mina begränsningar!

Tillbaka till lussefirandet.
Vilka söta små hjärtan vi har. En stor fin kille som var stjärngosse och prinsessan var pepparkaksgumma. Gabriel fick också vara en go liten pepparkaksgubbe, världens sötaste!

Men nu kallar kudden på mig efter en hektisk dag....sussa gott!!!

Kram Caroline

Julmarknad....

På söndag den 4 december tycker jag ni ska bege er ut till mysiga Torekov på julmarknad....
Mellan kl 13.30-16.00 hittar ni oss alla där. Vi står där med Samuels förskoleklass och säljer fågelfrön och lotter med många fina priser sponsrade från www.wildlifegarden.se .
Vinsten från hela försäljningen går sedan till välgörande ändamål som barnen får vara med och besluta om vilket! Så gör en god gärning och kom ut och köp lite lotter hos oss....

Varmt välkomna...

Kram Caroline

Storm...

Ligger i sängen och lyssnar på hur stormen drar fram...måste erkänna att jag känner mig orolig! Det knakar precis överallt i hela huset och man bara väntar på att något ska gå i sönder! Det låter som att saker flyger omkring utanför, men jag vet inte om det är min oro som skapar saker i huvudet! Jag avskyr verkligen storm och är så vansinnigt rädd för att träd ska falla över huset!
Uppdateringar om vad som händer i kommunen gör en inte mindre rädd...måtte natten passera fort och vinden dra vidare någon annanstans! Eller försvinna helt helst!

Ska försöka sova nu, hoppas verkligen få slippa vakna av att något tas med av stormen.....

Kram

Dansuppvisning med Funky kidz...

Man kan inte annat än bli mäkta stolt när lillan idag hade sin allra första dansuppvisning. Utklädda till fina små kaniner dansade de för fullt på scenen framför hundratals människor!

Och nu ska detta firas med hembakta cupcakes =)

Kram på er och hoppas ni också haft en härlig söndag

Tre små änglar....

Varje kväll får jag gå och pussa på tre små änglar, släcka deras nattlampa och önska dem en god natt! Och det är en lycka så ofantligt stor att få ha dem hos mig. Det är verkligen dom som ger mening till livet, det är så stort, ogripbart!

Jag känner mig lyckligt lottad....

Kram

Caroline

All min tid...

Just nu, upptas av att vara mamma på heltid....och jag älskar det! Jag vet att det säkert kommer en tid då jag längtar ut ur huset och behöver en paus, men just nu är det helt magiskt att få vara hemma med mina barn! Lilleman växer så det knakar, vilket är skönt för jag slipper oroa mig över att han inte får mat ordentligt eller inte mår bra. Han har dock drabbats av sin allra första förkylning vilket skär i mamma hjärtat...

Näsan snörvlar och han kan inte sova så gott som han brukar! Men det ska nog snart bli bra igen...

På fredag är han två månader redan, och stor som en fyra månaders =) Ska det va så ska det va liksom!

Selma pysslar för fullt och den nya passionen är att skapa och slå in presenter till alla hon tycker om, dagisfröknarna, Funky kidz fröknarna, mamma, pappa, kompisar och kompisars mammor. Hon skapar för fullt och har blivit riktigt duktig på att slå in presenter med fina papper och snören. Oftast skapar hon fina kort där hon skriver en liten hälsning, för skriva är också riktigt roligt just nu!!

Bilden tagen av Mette Ottosson

Och Samuel, ja Samuel har gått och blivit blivit förälskad på riktigt....han himlar med ögonen när han pratar om henne och ser alldeles snurrig ut! Och det bästa är att även hon är förälskad i honom.

Han är så lycklig så lycklig och i dagarna två har han lekt med henne efter skolan.

Jag minns den där känslan och glädjs så med honom att han får uppleva detta!

Min stora fina skolkille...

Bilden tagen av Mette Ottosson

Ja som sagt jag njuter av livet som hemmamamma....trots förkylningar och sjukdomar!

Som kommer med denna årstiden, tyvärr!

Om två veckor är det första advent, tiden springer ifrån mig! Jag som knappt känner att jag lämnat sommaren bakom mig ännu! Hur gick det till? Ja ja, snart är det sommar igen som tur är!

Kram Caroline

Jag finns kvar...

Har dock inte riktigt en massa tid över....skulle vilja skriva massor men finner ingen tid!

Allt är bra med oss, lilleman växer så det knakar! Vardagen flyter på och allt börjar finna sin plats!

Men det är många pusselbitar som ska hitta rätt och det tar lite tid....

Så jag kommer tillbaka....snart!

Kram Caroline

Min fina kloka vän....

Jag kunde inte sagt det bättre själv.... =)

Hemma hos Mika

Du är så klok min fina vän....

Kram Caroline

Måndagar.....

Ja måndagar är lite av en mellan dag här hemma. Vi har precis varit ledig allihop hela helgen, Maken och Storebror är iväg på jobb och skola, lillan är ledig från förskolan och aningens rastlös....på kvällen har hon sin dans och det är det enda hon kan focusera på under hela dagen. Den är otroligt viktig! Vilket visserligen är roligt att hon tycker, men det blir en lååång väntan från 0800 på morgonen till 1700 på kvällen.

Idag har jag försökt att få henne att tänka på annat! Vi har pysslat födelsedagskort till hennes tre kompisar som ska firas i helgen, men det gick ganska fort så då tog vi tag i hennes rum istället och möblerade om lite...

Det gillade hon verkligen och glömde helt bort dansen för en stund....riktigt bra blev det också!

Ja och till sist tog vi oss en skön promenad i höstsolen...vilket verkar ha fått henne på lite andra tankar!

Och nu är det inte så många timmar kvar innan det är dags för den efterlängtade dansen....

På det stora hela, en ganska bra måndag helt enkelt!

Kram Caroline...

Nu springer dagarna iväg....

Från att ha segat sig fram i värsta snigelfart så har nu haren tittat fram och mina dagar bara springer förbi...och mycket hellre det! Jag njuter ut i fingerspetsarna av att vara trebarnsmamma, ja hur stort låter inte det??

Vi har bara varit hemma och myst i flera veckor och lärt känna vår lilla Gabriel, men nu har maken börjat jobba och jag känner lusten av att åka utanför gårdsplanen! Så idag har vi varit på vår första lilla shoppingrunda på stan. Dock inga längre stunder men det var skönt att komma ut i höstvärmen som råder just nu!

Och lilleman....ja han bara sover och sover och sover!!!

Varma höstkramar Caroline

När lillebror sover....

Vilket han ofta gör väldigt gott....så pysslas det för fullt här hemma!

Ja och byggs Lego så klart =)

Idag har Selma och jag målat och fixat för fullt med bokstäver som ska sitta på hennes rum.

Och så här fint blev resultatet...

Får uppdatera sen när storebror gjort klart sina bokstäver också....men än så länge är han mest inne på byggandet!!

Kram Caroline

Lillprinsen har anlänt....

Söndagen den 18 september kl 16.57....

Ja då kom vår efterlängtade lilla prins till oss. En magisk stund som jag aldrig kommer att glömma!

Ur denna stora mage....

Kom något så fint som denna lilla kille...

I skrivande stund ligger han brevid mig i soffan och sover gott!

Hela familjen har tagit ledigt och myser tillsammans och det är två mäkta stolta stora syskon som ser efter sin lillebror. Lycka!!!

Samuel och Selma målade varsin tavla som "present" till lillebror....

Liten som fått namnet Gabriel var en lång och ståtlig kille när han tittade ut...

4350 gram och 56 cm lång!

En mycket stolt mamma...

Caroline

Vecka 40 + 5

Ja dagarna bara tickar på men liten där inne gör sig inte hörd alls, verkar inte det minsta intresserad av att komma ut!! Vad är det som gör att förlossningen kommer igång egentligen? Och varför föds vissa barn i v 37 och andra i v 43??
Hade det inte varit mera logiskt om barn som är små när de föds i v 40, stannat i sin mors mage och växt till sig några veckor till? Än att som mina barn som ändå föds stora stannar och blir ännu större? För mig finns det líksom ingen logik i det hela!
Jag vet ju att senast nästa helg är liten här hos oss, men till vilken bekostnad stannar han där inne så länge? Hur stor kommer han hinna bli och hur kommer både han och jag må då? Är min oro obefogad? Jag känner mig i detta läget så galet förvirrad och vet varken ut eller in.
En del av mig säger mig att bara ta det lugnt, det gick ju bra med Selma trots att hon var stor....men andra halvan hänger fast vid Samuels förlossning och rädslan över att det kan gå lika illa ännu en gång! Jämför jag graviditeter så är ju denna graviditet så lik Samuels, kommer då förlossningen fortlöpa på samma sätt eller har det inte med det att göra?

Tänk om någon kunde ge mig ett lugnande svar, men ingen har hitills lyckats med att lugna oron jag känner...

Om bara jag kunde känna en riktig värk, något som tyder på att det är på gång....minsta lilla tecken!!

Inget gör en så otålig som att inte veta!!

Kram Caroline

Tidsfördriv....

Dagarna går så sakta....och bebis verkar inte göra några som helst tecken på att vilja komma ut där ifrån!

Så då måste man ju sysselsätta sig med något under tiden och eftersom jag fortfarande inte är så mobil får det bli saker att göra hemma som inte kräver allt för mycket springande eller rörelser!

Igår blev det den här, en gammal rislampa som fick nytt liv!

Tänk vad roligt man kan ha med lite presentpapper och tapetklister...

Vad ska jag hitta på idag då? Något kul ska vi nog komma på, om inte annat kan jag nog städa lite...även om det känns som om det är det enda jag gör!!

Några tips på hur man kan locka ut en bebis kanske???

Kram Caroline

Tidsinställd bomb!!

Ja så känner jag mig!

Idag hade vi en tid inbokad för igångsättning av förlossningen....kände dock direkt vi kom dit att det kommer inte bli idag! Med en fullbelamrad förlossning och personal som knappt räcker till åt de som kommit dit för att föda på vanligt vis. En livmodertapp som vägrar att utplånas, inget högt blodtryck eller andra sjukdomar, utan bara med en rädsla för ett gigantiskt barn, obebarbetad tidigare komplicerad förlossning och en del andra graviditetssmärtor som inte skulle skada varken mig eller barnet så var det bara att vända om och åka hem igen!

Om jag var besviken....Mmmmm!

Men samtidigt förstår jag läkaren, de vill kunna ha kontroll över hur min förlossning fortskrider och det går inte om det inte finns personal där. Tänk bara om min tapp kunde försvinna snart så skulle allt vara mycket enklare! Eller ännu bättre, bebis där inne kunde få för sig att komma ut av egen fri vilja! Men nej det verkar han inte alls sugen på! Och med en tidigare igångsättning i v 42 i bagaget så tror jag inte han planerar att göra det över huvud taget tyvärr!

Så nu får vi vänta liiiiite till! På torsdag ska jag till barnmorskan och kolla tappen, håll tummarna för att den har försvunnit till dess. Jag tänker hålla alla tummar, tår och hårstrån på att det händer något snart iallafall.

Vill inte ha ont längre...

Tills något händer....ja så soffligger jag en stund till! Är inte mycket annat jag orkar eller klarar av just nu!

Hälsningar från soffan...

Caroline

Oärligt?

Är man mycket egoistisk när man undviker att berätta för barnen att det finns rester av favoriten kladdkaka i kylskåpet, endast för att man vill ha den för sig själv till teet ikväll....kan jag skylla på att jag är höggravid?

Gjort är gjort....så nu ska jag mumsa!!

ps...kanske sparar jag en liten bit åt dem tills imorgon...

Kram

Älskar pyssel....

Eftersom lillebror bestämt sig för att vänta lite till innan han tänker komma ut och träffa oss så fick jag tid för att åka till min underbara vän Mika igår kväll på en pysselkväll...

Det var en annan vän till mig, Elin som var där med sitt företag Spira för att binda kransar med oss! Hon hade med sig massor av olika material som vi fick använda för att binda vår egna krans. Det blev en kväll full av skapande, pysslande och fixande....vilket jag älskar!

Så här blev mitt resultat!!

För att vara första gången jag binder en krans så känner jag mig mycket nöjd....

Och idag bara slappar jag, plockar lite här hemma...förbereder för att lillebror ev kan komma. En väska med barnens badkläder inför simskolan, en med lillans danskläder, telefonnummer, skolsaker...ja sådana saker som kan vara bra för mor att veta om ifall att det blir hon som får ta det.

Visst är det en underlig känsla att inte veta, när som helst kan han få för sig att komma ut och då förändras saker från vardag till något mycket mera spännande än så!

Hmm....ja känner att det är nära nu!!!

Kram Caroline

Varje dag....

Sitter jag och tittar på detta underbara mirakel....hur det rör sig och bufflar och har sig där inne!

Nu är det inte många dagar kvar tills vi får träffa vår efterlängtade lilla prins. Det ska verkligen bli så spännande att få se hur han ser ut, vem är han lik?

Det känns så overkligen när man tänker på det, att vi skulle faktiskt kunna vara tre barns föräldrar om bara några timmar. Här sitter vi i lugn och ro, men när som helst kan han få för sig att det är dax att titta ut! Visst är det häftigt!

Nu tror jag visserligen inte det eftersom båda de andra dröjt kvar tills efter uträknat datum, så vi får nog tyvärr vänta liiiite till!!!

Nu ska jag iallafall försöka få några timmars sömn....har inte vilat en enda gång under dagen idag så börjar bli riktigt riktigt trött nu!

Ha en underbar fortsatt helg....

Kram

Caroline

12 dagar....

Tänk att det verkligen är mindre än två veckor kvar tills liten är här hos oss...ja och han kan ju faktiskt komma tidigare! Det känns helt otroligt!
Vår familj kommer att få en helt annan utformning, vi blir fem inte bara fyra. Konstig känsla....

Hela helgen har jag haft både kraftiga och lättare värkar men sen händer det inget mera...man hoppas så att det ska komma igång men inte! Lurad!
Men nu sitter jag här på Espresso house med en stor kopp te och inväntar min tid hos barnmorskan, hoppas det ska gjort lite värkan de där envisa värkarna som kommer med jämna mellanrum! Det är min sista inbokade tid hos henne, tänk vad långt bort den tiden kändes då i våras då vi bokade den....nu är den här! Otroligt!

Nu ska jag njuta i min ensamhet en stund, snart är jag inte ensam längre...utan då har jag en liten som är beroende av mig dag som natt!!!!

Kram

Caroline

Favorit i repris....

Även om man inte riktigt vill tänka på vintern ännu så är jag redan där i min planering....iallafall när det gäller barnens kläder, skor och allt vad som behövs för att de ska kunna vara ute i kylan utan att frysa!

Jag vill gärna vara ute i god tid för att få det jag vill ha....

Och i år valde jag en favorit i repris, som jag verkligen kan rekommendera!

 

Barnen hade likadana förra säsongen och var aldrig kalla eller blöta om fötterna, bättre resultat kan väl inte en känga få tycker jag! Lätta att ta på och väger knappt någonting! Att de dessutom har ett överkomligt pris gör saken ännu bättre tycker jag.

Själv beställer jag dem genom uteungar.se men finns säkert att hitta på fler ställen!

Inför hösten hittade jag deras kängor på stadium där man också kan beställa på nätet, skönt när man inte orkar gå runt i butikerna....vilket jag inte orkat på mycket länge!!

Samuel fick en känga från Timberland som jag hittade på rean....me like!

Och Selma fick en härligt knallrosa sneakers sko som hon redan är förälskad i...

Och nu är jag färdig med allt som kan tänkas behövas inför höst och vinter och det känns så otroligt skönt!!

Kram Caroline

Ett år har gått....

Och så mycket har hänt under detta året....ja sedan jag skrev det här inlägget den 22 augusti 2010!

Och jag längtar så efter att få se vem det är som ska komma till oss nu, ytterligare en underbar liten människa som ska få vara i vår familj! Härligt!!

Vad gjorde du för ett år sedan??

Kram

Önskar jag kunde focusera....

På något helt annat....än att lilla bebisen ska komma ut! Jag försöker sysselsätta mig om dagarna, ser till att saker händer för att ta bort mina tankar från just det här....men det är så svårt! Jag blir påmind hela tiden, vad jag än gör så har jag ju ont och har svårt för att röra mig. Så det är lite svårt att koppla bort det!

Dagarna tickar på, sakta men säkert....nu är det 16 dagar kvar! Tills vi ska vara på förlossningen nästa gång. Och då hoppas jag inte de skickar hem mig med beskedet om att vänta!

Att jag inte ska gå över tiden är väl alla överens om, men jag är ändå så rädd för att de ska tycka jag bör göra det ändå! Det är ju bäst om det kommer igång av sig själv...

Jag är inte rädd för att bli igångsatt, men läkarna verkar så otroligt skeptiska åt det. Det fungerade helt perfekt med Selma och jag känner på mig att det skulle fungera minst lika bra även denna gång.

Så snälla, låt dem höra mina böner....

Fram tills dess hoppas jag varje dag, varje minut, till och med varje sekund på att det ska komma igång innan datum, tänk vad härligt det hade varit! Slippa vänta!!!

Längtar!!

Kram Caroline

Sf-mått....

Tillväxtultraljud och krossade förhoppningar....

Efter mitt senaste besök hos barnmorskan då det visade sig att magen växt extremt mycket de senaste veckorna (vilket jag själv misstänkt), så blev jag skickad på tillväxtultraljud för att kolla upp den där lilla där inne. Eftersom jag har mycket dåliga erfarenheter av det sedan jag väntade lillan (missberäkning på 1 kg, då de sa att hon vägde 3600 gram och kom ut och vägde 4570 gram från ett dygn till ett annat) så kände jag inte så stor förhoppning över att åka dit egentligen! Men vi gjorde så för att kanske de den här gången skulle kunna lugna mig....

Mitt sf mått är nu exakt lika stort som det var den dagen Samuel föddes, han vägde då 3930 gram (vilket idag landar två steg över normalkurvan på barnmorskans kurva)....och jag har 3,5 vecka kvar innan graviditetet egentligen är fullgången. Så ja klart man blir orolig över hur stor bebis tänker bli. Men idag mätte läkaren bebisen med sina fina "verktyg" och uppskattade honom till -1% jämfört med en normalstor bebis. Knappt 3 kg sa han....och då undrar ju jag, HUR GÅR DET IHOP??? Det fanns inte extra mycket fostervatten och han hade inga andra förklaringar på hur magen kan vara så stor....men bebis är inte extra stor!! Tror jag deras fina instrument visar rätt, nja inte direkt!! Känner mig mycket skeptisk!

Så hem fick vi åka igen, utan några lugnande ord eller förklaringar, snarare tvärtom....det är bara att vänta sa han, det är bättre förlossningen kommer igång av sig själv. Ja jo det vet jag också, men med Selma gjorde den aldrig det och jag fick till slut bli igångsatt iallafall, med det enda resultatet att det blev ett väldigt stort barn! Precis som jag är så orolig över nu! JAG VILL INTE DET!

Det ska bli spännande att se hur mycket fel de kommer ha den här gången med viktuppskattningen, jag skulle ju bli väldigt förvånad om jag får ett barn som väger under 4 kg....men ja det får vi vänta och se vem som får rätt! Mamman som bär på barnet, dygnet runt eller de fina dyra instrumenten som läkarna förlitar sig på.....

Synd bara att det är jag som får ta smällen om jag själv har rätt....det är ju jag som ska sköta jobbet!!

Knappt irriterad alls idag....;)

Kram Caroline

I väntan på bussen....

Släppte idag iväg finaste Samuel på sin allra första skoldag helt ensam...och ja bilden säger mycket om hur lycklig han var över att få åka själv! Steg stolt på bussen, sa - godmorgon till chauffören och satte sig i sätet och vinkade glatt! Mitt hjärta brast...tårarna rann, min lilla kille numera stor och klarar sig själv!

Ett stort steg mot framtiden!

( bilderna tyvärr tagna med mobilen....därför så små)

I eftermiddag kom han så hem med bussen igen men världens största leende....och berättade mer än gärna precis hur hans dag varit! Och jag njuter, vet att det en dag inte blir lika intressant att dela med sig till mamma....men så länge det varar tänker jag ta till vara på varenda sekund!

Kram en mycket stolt mamma

Första skoldagen....

En mycket lycklig, förväntansfull kille steg på skolbussen för första gången idag....

Idag fick jag äran att åka med, men imorgon ska jag släppa på honom helt ensam. Min fina lilla kille har blivit så stor....och han älskar det!

Lycka till min fina....

Kram mamma

Motivation...

Försöker peppa och motivera mig själv att gå och sova....men andra delen av mig ifrågasätter varför då jag ändå inte kan sova!!
Det blir svårare för varje dag att hitta en ställning som faktiskt är bekväm att sova i. Bäst hitintills är halvsittande i soffan. Så oftast efter några timmars kämpande är det där jag landar! Längtar efter riktigt go sömn....

Men ja just det...det lär ju dröja det med!

Sov så gott alla där ute, sov lite åt mig med!

Kram

Caroline

Födelsedag....

Imorgon är det finaste mors födelsedag....tänkte vi skulle åkt och överraskat henne med lite sång och en liten gåva! Vi får se hur det blir med det dock eftersom lillan råkat ut för en förkylning och då får vi nog inte komma in bland alla sjuklingar på hennes jobb.

Men presenten är fixad och väntar på att bli lämnad....

Lite bebis uppdateringar....

Är nu i v 36 och går snart in i vecka 37, dagarna tickar neråt. Idag är det exakt en månad kvar till beräknat datum! Med dagarna som går kommer också all förväntan och längtan men också oron för hur allt ska gå. Förlossningen måste man ju gå igenom och när ska den ske? När tänker lille plutt komma till världen? Varje dag som går är en dag närmre att få träffa honom. Underbart! Men magen fortsätter bara att växa och börjar nu bli riktigt stor, med den kommer min andra oro över att få ett stort barn ännu en gång. Jag vill verkligen inte det, men vet också att det finns ingenting jag kan göra för att förändra hur det kommer att bli. Han blir så stor som han blir...

Ja ja....har väldigt mycket sammandragningar varje dag nu. Kroppen gör sig redo för att vi ska få träffa vår lille prins. Ibland gör de till och med riktigt ont. Visserligen vet jag om att det behöver inte betyda att det kommer hända något inom det närmsta. Med lillan höll det på så här i minst fyra, fem veckor. Än så länge har jag inte börjat vakna på nätterna av sammandragningar, så det är nog en stund kvar! Hade varit spännande om vattnet hade gått den här gången eftersom det inte gjort det med någon av de andra två....

Tänk att om en månad är han här....underbar känsla!

Kram Caroline 

Hela familjen samlad...

Äntligen har maken lite semester och hela familjen är samlad....det blir bara mys hemma under dessa dagarna för att ta igen all tid vi missat! Mycket välbehövligt!

Jag har länge letat efter en sängkappa åt lillans säng, men tycker det är för mycket pengar med 200-250 kr för något man bara har för att sängen ska vara lite finare.

Så idag fick jag en idé att jag kunde sy en själv åt henne, sagt och gjort.

Symaskinen åkte fram och lillan fick välja tyg....trodde först jag tagit mig lite vatten över huvudet, men nej det blev en sängkappa till slut och både jag och lillan blev mycket nöjda!

Det var lite klurigt att få ihop hörnen men det gick efter lite om och men! Tänk, jag som en gång i tiden fick en ynka liten 2:a i syslöjd. Det skulle fröken veta =) att det går att lära sig saker på "gamla dar"!!!

Nu fixas det lunch för fullt i köket (ja jag vet lite sent, men så är det med semester)...

Stor kram

Caroline