tisdag 27 december 2011

2011 går mot sitt slut....

Summa summarum av 2011!

Året började mycket bra med glädjen av att familjen skulle uttökas!

Men de första nio månaderna skulle visa sig bli mycket tunga och låååånga, trodde under sommaren att året ALDRIG skulle ta slut! Men för att ta det från början....året började segt med illamående (värre än någonsin förut), en olyckligt bruten tå och hoppande på kryckor, den ena sjukskrivningen avlöste den andra. Redan i april var jag trött på att vara gravid och längtade efter hösten, då smärtan gjorde sig galet påmind genom min foglossning. Jag slet med mig själv och mina känslor och kämpade på så gott det gick. Försökte att le och inte klaga allt för mycket! 





Sommaren kom och som tur var blev det ingen direkt värme detta år. Undrar om det fanns någon mer än jag som var lycklig över detta? Barnen och jag hade 10 veckors sommarlov tillsammans som trots smärtor och besvär blev mycket lyckad. Barnen visade sig från sin allra bästa sida och hjälpte mig så mycket de bara kunde. Men aldrig har jag längtat bort sommaren och värmen som under 2011, det kändes vissa stunder rent av olidligt. Men tiden gick och sommaren som kom försvann lika fort igen...hösten anlände och tiden kunde inte gå mer sakta! Väntan på vår lilla prins var enorm! Dagarna smög sig fram, sakta, sakta, sakta!!!



Så kom han då äntligen söndagen den 18 september kl 16:57! Sååå fin! Och familjen uttökades med ytterligare en liten fin person....lycka! Gabriel Harry.....





Och i tre månader har vi nu lärt känna vår nya lille familjemedlem, han är så underbar och otroligt älskad!

Själv har jag börjar min återhämtning efter en mycket tung graviditet och jag lovar och svär (precis som efter Selma) att detta var sista gången någonsin som jag var gravid! Jag kan inte tillåta mig själv att utsätta mig för denna sortens smärta än en gång! 2011 går till ända som ett av de mest smärtsamma åren under min livstid, men också ett år fullt av kärlek...
Jag och maken firade 5 årig bröllopsdag, Samuel började skolan och Selma hade sin allra första dansuppvisning! Man kan inte annat än vara stolt!

Så när jag ser tillbaka är jag ändå glad för detta året, för utan det hade vi inte haft vår underbara lilla prins! Han är värd all denna smärta....



2012 anländer snart och jag ser med spänning fram emot vad det har att erbjuda!

Gott Nytt År på Er alla.....

Varma stora kramar

Caroline

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar