12 dagar....

Tänk att det verkligen är mindre än två veckor kvar tills liten är här hos oss...ja och han kan ju faktiskt komma tidigare! Det känns helt otroligt!
Vår familj kommer att få en helt annan utformning, vi blir fem inte bara fyra. Konstig känsla....

Hela helgen har jag haft både kraftiga och lättare värkar men sen händer det inget mera...man hoppas så att det ska komma igång men inte! Lurad!
Men nu sitter jag här på Espresso house med en stor kopp te och inväntar min tid hos barnmorskan, hoppas det ska gjort lite värkan de där envisa värkarna som kommer med jämna mellanrum! Det är min sista inbokade tid hos henne, tänk vad långt bort den tiden kändes då i våras då vi bokade den....nu är den här! Otroligt!

Nu ska jag njuta i min ensamhet en stund, snart är jag inte ensam längre...utan då har jag en liten som är beroende av mig dag som natt!!!!

Kram

Caroline

Favorit i repris....

Även om man inte riktigt vill tänka på vintern ännu så är jag redan där i min planering....iallafall när det gäller barnens kläder, skor och allt vad som behövs för att de ska kunna vara ute i kylan utan att frysa!

Jag vill gärna vara ute i god tid för att få det jag vill ha....

Och i år valde jag en favorit i repris, som jag verkligen kan rekommendera!

 

Barnen hade likadana förra säsongen och var aldrig kalla eller blöta om fötterna, bättre resultat kan väl inte en känga få tycker jag! Lätta att ta på och väger knappt någonting! Att de dessutom har ett överkomligt pris gör saken ännu bättre tycker jag.

Själv beställer jag dem genom uteungar.se men finns säkert att hitta på fler ställen!

Inför hösten hittade jag deras kängor på stadium där man också kan beställa på nätet, skönt när man inte orkar gå runt i butikerna....vilket jag inte orkat på mycket länge!!

Samuel fick en känga från Timberland som jag hittade på rean....me like!

Och Selma fick en härligt knallrosa sneakers sko som hon redan är förälskad i...

Och nu är jag färdig med allt som kan tänkas behövas inför höst och vinter och det känns så otroligt skönt!!

Kram Caroline

Ett år har gått....

Och så mycket har hänt under detta året....ja sedan jag skrev det här inlägget den 22 augusti 2010!

Och jag längtar så efter att få se vem det är som ska komma till oss nu, ytterligare en underbar liten människa som ska få vara i vår familj! Härligt!!

Vad gjorde du för ett år sedan??

Kram

Önskar jag kunde focusera....

På något helt annat....än att lilla bebisen ska komma ut! Jag försöker sysselsätta mig om dagarna, ser till att saker händer för att ta bort mina tankar från just det här....men det är så svårt! Jag blir påmind hela tiden, vad jag än gör så har jag ju ont och har svårt för att röra mig. Så det är lite svårt att koppla bort det!

Dagarna tickar på, sakta men säkert....nu är det 16 dagar kvar! Tills vi ska vara på förlossningen nästa gång. Och då hoppas jag inte de skickar hem mig med beskedet om att vänta!

Att jag inte ska gå över tiden är väl alla överens om, men jag är ändå så rädd för att de ska tycka jag bör göra det ändå! Det är ju bäst om det kommer igång av sig själv...

Jag är inte rädd för att bli igångsatt, men läkarna verkar så otroligt skeptiska åt det. Det fungerade helt perfekt med Selma och jag känner på mig att det skulle fungera minst lika bra även denna gång.

Så snälla, låt dem höra mina böner....

Fram tills dess hoppas jag varje dag, varje minut, till och med varje sekund på att det ska komma igång innan datum, tänk vad härligt det hade varit! Slippa vänta!!!

Längtar!!

Kram Caroline

Sf-mått....

Tillväxtultraljud och krossade förhoppningar....

Efter mitt senaste besök hos barnmorskan då det visade sig att magen växt extremt mycket de senaste veckorna (vilket jag själv misstänkt), så blev jag skickad på tillväxtultraljud för att kolla upp den där lilla där inne. Eftersom jag har mycket dåliga erfarenheter av det sedan jag väntade lillan (missberäkning på 1 kg, då de sa att hon vägde 3600 gram och kom ut och vägde 4570 gram från ett dygn till ett annat) så kände jag inte så stor förhoppning över att åka dit egentligen! Men vi gjorde så för att kanske de den här gången skulle kunna lugna mig....

Mitt sf mått är nu exakt lika stort som det var den dagen Samuel föddes, han vägde då 3930 gram (vilket idag landar två steg över normalkurvan på barnmorskans kurva)....och jag har 3,5 vecka kvar innan graviditetet egentligen är fullgången. Så ja klart man blir orolig över hur stor bebis tänker bli. Men idag mätte läkaren bebisen med sina fina "verktyg" och uppskattade honom till -1% jämfört med en normalstor bebis. Knappt 3 kg sa han....och då undrar ju jag, HUR GÅR DET IHOP??? Det fanns inte extra mycket fostervatten och han hade inga andra förklaringar på hur magen kan vara så stor....men bebis är inte extra stor!! Tror jag deras fina instrument visar rätt, nja inte direkt!! Känner mig mycket skeptisk!

Så hem fick vi åka igen, utan några lugnande ord eller förklaringar, snarare tvärtom....det är bara att vänta sa han, det är bättre förlossningen kommer igång av sig själv. Ja jo det vet jag också, men med Selma gjorde den aldrig det och jag fick till slut bli igångsatt iallafall, med det enda resultatet att det blev ett väldigt stort barn! Precis som jag är så orolig över nu! JAG VILL INTE DET!

Det ska bli spännande att se hur mycket fel de kommer ha den här gången med viktuppskattningen, jag skulle ju bli väldigt förvånad om jag får ett barn som väger under 4 kg....men ja det får vi vänta och se vem som får rätt! Mamman som bär på barnet, dygnet runt eller de fina dyra instrumenten som läkarna förlitar sig på.....

Synd bara att det är jag som får ta smällen om jag själv har rätt....det är ju jag som ska sköta jobbet!!

Knappt irriterad alls idag....;)

Kram Caroline

I väntan på bussen....

Släppte idag iväg finaste Samuel på sin allra första skoldag helt ensam...och ja bilden säger mycket om hur lycklig han var över att få åka själv! Steg stolt på bussen, sa - godmorgon till chauffören och satte sig i sätet och vinkade glatt! Mitt hjärta brast...tårarna rann, min lilla kille numera stor och klarar sig själv!

Ett stort steg mot framtiden!

( bilderna tyvärr tagna med mobilen....därför så små)

I eftermiddag kom han så hem med bussen igen men världens största leende....och berättade mer än gärna precis hur hans dag varit! Och jag njuter, vet att det en dag inte blir lika intressant att dela med sig till mamma....men så länge det varar tänker jag ta till vara på varenda sekund!

Kram en mycket stolt mamma

Första skoldagen....

En mycket lycklig, förväntansfull kille steg på skolbussen för första gången idag....

Idag fick jag äran att åka med, men imorgon ska jag släppa på honom helt ensam. Min fina lilla kille har blivit så stor....och han älskar det!

Lycka till min fina....

Kram mamma

Motivation...

Försöker peppa och motivera mig själv att gå och sova....men andra delen av mig ifrågasätter varför då jag ändå inte kan sova!!
Det blir svårare för varje dag att hitta en ställning som faktiskt är bekväm att sova i. Bäst hitintills är halvsittande i soffan. Så oftast efter några timmars kämpande är det där jag landar! Längtar efter riktigt go sömn....

Men ja just det...det lär ju dröja det med!

Sov så gott alla där ute, sov lite åt mig med!

Kram

Caroline

Födelsedag....

Imorgon är det finaste mors födelsedag....tänkte vi skulle åkt och överraskat henne med lite sång och en liten gåva! Vi får se hur det blir med det dock eftersom lillan råkat ut för en förkylning och då får vi nog inte komma in bland alla sjuklingar på hennes jobb.

Men presenten är fixad och väntar på att bli lämnad....

Lite bebis uppdateringar....

Är nu i v 36 och går snart in i vecka 37, dagarna tickar neråt. Idag är det exakt en månad kvar till beräknat datum! Med dagarna som går kommer också all förväntan och längtan men också oron för hur allt ska gå. Förlossningen måste man ju gå igenom och när ska den ske? När tänker lille plutt komma till världen? Varje dag som går är en dag närmre att få träffa honom. Underbart! Men magen fortsätter bara att växa och börjar nu bli riktigt stor, med den kommer min andra oro över att få ett stort barn ännu en gång. Jag vill verkligen inte det, men vet också att det finns ingenting jag kan göra för att förändra hur det kommer att bli. Han blir så stor som han blir...

Ja ja....har väldigt mycket sammandragningar varje dag nu. Kroppen gör sig redo för att vi ska få träffa vår lille prins. Ibland gör de till och med riktigt ont. Visserligen vet jag om att det behöver inte betyda att det kommer hända något inom det närmsta. Med lillan höll det på så här i minst fyra, fem veckor. Än så länge har jag inte börjat vakna på nätterna av sammandragningar, så det är nog en stund kvar! Hade varit spännande om vattnet hade gått den här gången eftersom det inte gjort det med någon av de andra två....

Tänk att om en månad är han här....underbar känsla!

Kram Caroline 

Hela familjen samlad...

Äntligen har maken lite semester och hela familjen är samlad....det blir bara mys hemma under dessa dagarna för att ta igen all tid vi missat! Mycket välbehövligt!

Jag har länge letat efter en sängkappa åt lillans säng, men tycker det är för mycket pengar med 200-250 kr för något man bara har för att sängen ska vara lite finare.

Så idag fick jag en idé att jag kunde sy en själv åt henne, sagt och gjort.

Symaskinen åkte fram och lillan fick välja tyg....trodde först jag tagit mig lite vatten över huvudet, men nej det blev en sängkappa till slut och både jag och lillan blev mycket nöjda!

Det var lite klurigt att få ihop hörnen men det gick efter lite om och men! Tänk, jag som en gång i tiden fick en ynka liten 2:a i syslöjd. Det skulle fröken veta =) att det går att lära sig saker på "gamla dar"!!!

Nu fixas det lunch för fullt i köket (ja jag vet lite sent, men så är det med semester)...

Stor kram

Caroline

30 minuter...

Det är vad klockan står på för att degen tills våra favoritfrukostbullar ska ha jäst färdigt.
Sen ska de bara bakas ut, penslas och gräddas och är sedan färdiga att avnjutas till en go söndagsfrukost!
Ja jag har äntligen sovit gott i natt, efter flera tunga varma nätter kom äntligen regnet (förlåt men jag längtar efter svalare nätter) och jag har kunnat sova ordentligt ! Såååå välbehövligt! Har varit så trött så det gjort ont i kroppen! Men idag vaknade jag något så när pigg och utvilad, härligt!

34 dagar kvar nu bara....nedräkningen har börjat på riktigt! Tänk att vi om lite mer än en månad kommer ha ännu en liten familjemedlem här hemma. Så spännande! Vem är detta lilla underverk som ska komma till oss? Är så nyfiken!

Ha en härlig söndag....

Kram Caroline