När lillebror sover....

Vilket han ofta gör väldigt gott....så pysslas det för fullt här hemma!

Ja och byggs Lego så klart =)

Idag har Selma och jag målat och fixat för fullt med bokstäver som ska sitta på hennes rum.

Och så här fint blev resultatet...

Får uppdatera sen när storebror gjort klart sina bokstäver också....men än så länge är han mest inne på byggandet!!

Kram Caroline

Lillprinsen har anlänt....

Söndagen den 18 september kl 16.57....

Ja då kom vår efterlängtade lilla prins till oss. En magisk stund som jag aldrig kommer att glömma!

Ur denna stora mage....

Kom något så fint som denna lilla kille...

I skrivande stund ligger han brevid mig i soffan och sover gott!

Hela familjen har tagit ledigt och myser tillsammans och det är två mäkta stolta stora syskon som ser efter sin lillebror. Lycka!!!

Samuel och Selma målade varsin tavla som "present" till lillebror....

Liten som fått namnet Gabriel var en lång och ståtlig kille när han tittade ut...

4350 gram och 56 cm lång!

En mycket stolt mamma...

Caroline

Vecka 40 + 5

Ja dagarna bara tickar på men liten där inne gör sig inte hörd alls, verkar inte det minsta intresserad av att komma ut!! Vad är det som gör att förlossningen kommer igång egentligen? Och varför föds vissa barn i v 37 och andra i v 43??
Hade det inte varit mera logiskt om barn som är små när de föds i v 40, stannat i sin mors mage och växt till sig några veckor till? Än att som mina barn som ändå föds stora stannar och blir ännu större? För mig finns det líksom ingen logik i det hela!
Jag vet ju att senast nästa helg är liten här hos oss, men till vilken bekostnad stannar han där inne så länge? Hur stor kommer han hinna bli och hur kommer både han och jag må då? Är min oro obefogad? Jag känner mig i detta läget så galet förvirrad och vet varken ut eller in.
En del av mig säger mig att bara ta det lugnt, det gick ju bra med Selma trots att hon var stor....men andra halvan hänger fast vid Samuels förlossning och rädslan över att det kan gå lika illa ännu en gång! Jämför jag graviditeter så är ju denna graviditet så lik Samuels, kommer då förlossningen fortlöpa på samma sätt eller har det inte med det att göra?

Tänk om någon kunde ge mig ett lugnande svar, men ingen har hitills lyckats med att lugna oron jag känner...

Om bara jag kunde känna en riktig värk, något som tyder på att det är på gång....minsta lilla tecken!!

Inget gör en så otålig som att inte veta!!

Kram Caroline

Tidsfördriv....

Dagarna går så sakta....och bebis verkar inte göra några som helst tecken på att vilja komma ut där ifrån!

Så då måste man ju sysselsätta sig med något under tiden och eftersom jag fortfarande inte är så mobil får det bli saker att göra hemma som inte kräver allt för mycket springande eller rörelser!

Igår blev det den här, en gammal rislampa som fick nytt liv!

Tänk vad roligt man kan ha med lite presentpapper och tapetklister...

Vad ska jag hitta på idag då? Något kul ska vi nog komma på, om inte annat kan jag nog städa lite...även om det känns som om det är det enda jag gör!!

Några tips på hur man kan locka ut en bebis kanske???

Kram Caroline

Tidsinställd bomb!!

Ja så känner jag mig!

Idag hade vi en tid inbokad för igångsättning av förlossningen....kände dock direkt vi kom dit att det kommer inte bli idag! Med en fullbelamrad förlossning och personal som knappt räcker till åt de som kommit dit för att föda på vanligt vis. En livmodertapp som vägrar att utplånas, inget högt blodtryck eller andra sjukdomar, utan bara med en rädsla för ett gigantiskt barn, obebarbetad tidigare komplicerad förlossning och en del andra graviditetssmärtor som inte skulle skada varken mig eller barnet så var det bara att vända om och åka hem igen!

Om jag var besviken....Mmmmm!

Men samtidigt förstår jag läkaren, de vill kunna ha kontroll över hur min förlossning fortskrider och det går inte om det inte finns personal där. Tänk bara om min tapp kunde försvinna snart så skulle allt vara mycket enklare! Eller ännu bättre, bebis där inne kunde få för sig att komma ut av egen fri vilja! Men nej det verkar han inte alls sugen på! Och med en tidigare igångsättning i v 42 i bagaget så tror jag inte han planerar att göra det över huvud taget tyvärr!

Så nu får vi vänta liiiiite till! På torsdag ska jag till barnmorskan och kolla tappen, håll tummarna för att den har försvunnit till dess. Jag tänker hålla alla tummar, tår och hårstrån på att det händer något snart iallafall.

Vill inte ha ont längre...

Tills något händer....ja så soffligger jag en stund till! Är inte mycket annat jag orkar eller klarar av just nu!

Hälsningar från soffan...

Caroline

Oärligt?

Är man mycket egoistisk när man undviker att berätta för barnen att det finns rester av favoriten kladdkaka i kylskåpet, endast för att man vill ha den för sig själv till teet ikväll....kan jag skylla på att jag är höggravid?

Gjort är gjort....så nu ska jag mumsa!!

ps...kanske sparar jag en liten bit åt dem tills imorgon...

Kram

Älskar pyssel....

Eftersom lillebror bestämt sig för att vänta lite till innan han tänker komma ut och träffa oss så fick jag tid för att åka till min underbara vän Mika igår kväll på en pysselkväll...

Det var en annan vän till mig, Elin som var där med sitt företag Spira för att binda kransar med oss! Hon hade med sig massor av olika material som vi fick använda för att binda vår egna krans. Det blev en kväll full av skapande, pysslande och fixande....vilket jag älskar!

Så här blev mitt resultat!!

För att vara första gången jag binder en krans så känner jag mig mycket nöjd....

Och idag bara slappar jag, plockar lite här hemma...förbereder för att lillebror ev kan komma. En väska med barnens badkläder inför simskolan, en med lillans danskläder, telefonnummer, skolsaker...ja sådana saker som kan vara bra för mor att veta om ifall att det blir hon som får ta det.

Visst är det en underlig känsla att inte veta, när som helst kan han få för sig att komma ut och då förändras saker från vardag till något mycket mera spännande än så!

Hmm....ja känner att det är nära nu!!!

Kram Caroline

Varje dag....

Sitter jag och tittar på detta underbara mirakel....hur det rör sig och bufflar och har sig där inne!

Nu är det inte många dagar kvar tills vi får träffa vår efterlängtade lilla prins. Det ska verkligen bli så spännande att få se hur han ser ut, vem är han lik?

Det känns så overkligen när man tänker på det, att vi skulle faktiskt kunna vara tre barns föräldrar om bara några timmar. Här sitter vi i lugn och ro, men när som helst kan han få för sig att det är dax att titta ut! Visst är det häftigt!

Nu tror jag visserligen inte det eftersom båda de andra dröjt kvar tills efter uträknat datum, så vi får nog tyvärr vänta liiiite till!!!

Nu ska jag iallafall försöka få några timmars sömn....har inte vilat en enda gång under dagen idag så börjar bli riktigt riktigt trött nu!

Ha en underbar fortsatt helg....

Kram

Caroline