Ja så känner jag mig!
Idag hade vi en tid inbokad för igångsättning av förlossningen....kände dock direkt vi kom dit att det kommer inte bli idag! Med en fullbelamrad förlossning och personal som knappt räcker till åt de som kommit dit för att föda på vanligt vis. En livmodertapp som vägrar att utplånas, inget högt blodtryck eller andra sjukdomar, utan bara med en rädsla för ett gigantiskt barn, obebarbetad tidigare komplicerad förlossning och en del andra graviditetssmärtor som inte skulle skada varken mig eller barnet så var det bara att vända om och åka hem igen!
Om jag var besviken....Mmmmm!
Men samtidigt förstår jag läkaren, de vill kunna ha kontroll över hur min förlossning fortskrider och det går inte om det inte finns personal där. Tänk bara om min tapp kunde försvinna snart så skulle allt vara mycket enklare! Eller ännu bättre, bebis där inne kunde få för sig att komma ut av egen fri vilja! Men nej det verkar han inte alls sugen på! Och med en tidigare igångsättning i v 42 i bagaget så tror jag inte han planerar att göra det över huvud taget tyvärr!
Så nu får vi vänta liiiiite till! På torsdag ska jag till barnmorskan och kolla tappen, håll tummarna för att den har försvunnit till dess. Jag tänker hålla alla tummar, tår och hårstrån på att det händer något snart iallafall.
Vill inte ha ont längre...
Tills något händer....ja så soffligger jag en stund till! Är inte mycket annat jag orkar eller klarar av just nu!
Hälsningar från soffan...
Caroline
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar