måndag 31 mars 2014

Jag har börjat springa....

Jaha tänker du, det var väl inte särskilt anmärkningsvärt?  Men för mig har det varit en låååååååång väg, som jag äntligen tagit mig ut på.
På nyårsafton gav jag mig själv ett nyårslöfte, inför alla gäster, att jag på nyår 2014 skulle springa Sylvesterloppet. När jag satt där och sa det så tänkte jag i mitt stilla sinne, att hur ska detta egentligen gå??? Sylvesterloppet är inget stort och avancerat lopp, för många andra men för mig!!!!
Ni som vet hur mitt 2013 har varit förstår att det är ett ganska så avancerat och stort löfte. Men nej jag bestämde mig för att det är dags att förändra livet. Jag vill må bra och ha ork och framförallt så är jag så förbannat trött på att ha ont. Så sagt och gjort.....
När snön försvann och det började se lite ljusare ut att våga mig ut och springa tog jag mina första stapplande steg.
Och jag kan lova dig att jag praktiskt taget nästan kräktes och trodde jag skulle dö efter den där första rundan. Men nej, jag hade bestämt mig.....det här ska gå!!!
Och när jag nu i lördags var ute på min återkommande löprunda (8 veckan) så kände jag mig stark! Det var en så sjukt häftig känsla....jag orkade springa nästan hela rundan runt. Som på dessa veckorna dessutom blivit myyyycket längre än den där första som höll på att ta livet av mig.

Jag är stolt, ja riktigt stolt över mig själv.....och inser att mitt nyårslöfte kanske faktiskt tom kan bli sant! Jag kommer inte behöva svika mig själv.

Så ja hur gick detta nu till? Hur kunde jag som knappt orkade gå rundan runt utan att dagen efter knappt kunna röra mig? Nu längtar jag efter min lördagsmorgon....min sköna löprunda runt bygden!

Jag vet inte hur det gick till, men det är en underbar känsla!

Så om du tvivlar på dig själv (tro mig det har jag gjort massor av gånger) släpp den där känslan. Sätt på hög pumpande musik i öronen och bege dig ut. Om jag kan så kan du, jag lovar!!!!
Börja så sakta, steg för steg så ska du se att du en dag tom känner dig stark på den där rundan....
Det är en skithäftig känsla jag lovar!

Kram Caroline

onsdag 12 mars 2014

Nog måste det vara något fel....

När man går och funderar och längtar efter semester och ledighet redan i mars?
Ja räknar veckorna liksom.....
Våren är ju en härlig tid och jag borde ta och stanna upp och njuta här och nu. Varför är då det så svårt?
Jag tror att jag är inne i en sorts process i livet, funderar över många saker och känner att jag har ett behov av att ta ställning till vissa saker. Jag vet inte hur jag hamnade här eller vart det ska leda mig, bara att jag ha behov av att göra det. Och mitt i allt detta känner jag nog ett stort behov av utrymme och ledighet, för att komma ut på andra sidan och ha förstått....
Men nu ser inte livet ut så, man har inte bara en massa ledig tid som man kan lägga på att fundera.
Så jag tar mitt ansvar, ser till att vardagen fortsätter, sköter mitt jobb och tar hand om min fina familj...samtidigt som jag försöker ta hand om mig själv och mitt jag! För första gången någonsin inser jag hur viktigt det faktiskt är...

Men jag ska verkligen försöka njuta lite av tiden som är, innan den har försvunnit förbi....ja så det så!

Kram Caroline