måndag 18 mars 2013

Två steg framåt, ett tillbaka....

Känner mig utan hopp och ganska så full av förtvivlan. Medicineringen fungerade så bra, började kunna leva som vanligt. Jag kände så mycket hopp om framtiden! Har känt smygande lite små biverkningar och nu BAM! Allt på en gång, mår skit och måste börja om från början. Nya mediciner, läkarbesök....röntgade mina hand och fotleder och lungor idag.
Väntan känns lång innan jag får svaren! Kan bara konstatera att jag vill INTE vara sjuk, det passar inte mig! Är liksom inte min grej....så det så!

Caroline