Har varit och lämnat barnen hos mormor, de ska iväg och campa och vara borta tills på söndag....
Och hela tiden får jag höra att passa på att njut nu när du är ensam, njuuut! Och allt jag kan tänka på är hur tomt det är utan dom. I över fyra veckor har vi spenderat varenda dag tillsammans jag och barnen, det är så länge de haft sommarlov....och visst finns det dagar då jag önskar jag sovit mig igenom hela dagen. Vilket oftast berott på att jag sovit dåligt och haft ont och varit grinig....
Men på det stora hela så älskar jag faktiskt att ha barnen runt mig.
Och desto längre tid det går som vi är tillsammans desto mera harmoni har vi fått tillsammans! Vi lär oss av varandra vad som är ok och inte....och mesta tiden av våra dagar är faktiskt bara mysiga!
Läste i senaste Mama tidningen (tror jag det var) om hur man överlever semestern tillsammans!! Är det så man ska känna, att man ska överleva? Eller tycker folk att det är så jobbigt att umgås med sina familjer och sina barn att man ser det som att man ska överleva semestern? Visst har vi diskussioner och konflikter, men hela tiden lär vi oss, både jag och barnen hur saker smidigast kan vara! Och jag inser snabbt att 9 veckor går fortare än man tror!!!!
Ja i vilket fall försöker jag att njuta av att vara ensam....inte behöva tänka på en massa saker förutom att hålla mig själv nöjd, mätt och glad! En halv dag har gått och jag har ingen aning om hur jag ska sysselsätta mig i 1,5 dag till, men jag vet ju att det kommer att gå! Alldeles säkert smidigt också....
Längtar dock efter mina sötnosar, massor!
Ska nu gå upp till en tom säng, i ett tomt hus....och försöka få lite sömn!
Godnattkramar
Caroline
