Tillväxtultraljud och krossade förhoppningar....
Efter mitt senaste besök hos barnmorskan då det visade sig att magen växt extremt mycket de senaste veckorna (vilket jag själv misstänkt), så blev jag skickad på tillväxtultraljud för att kolla upp den där lilla där inne. Eftersom jag har mycket dåliga erfarenheter av det sedan jag väntade lillan (missberäkning på 1 kg, då de sa att hon vägde 3600 gram och kom ut och vägde 4570 gram från ett dygn till ett annat) så kände jag inte så stor förhoppning över att åka dit egentligen! Men vi gjorde så för att kanske de den här gången skulle kunna lugna mig....
Mitt sf mått är nu exakt lika stort som det var den dagen Samuel föddes, han vägde då 3930 gram (vilket idag landar två steg över normalkurvan på barnmorskans kurva)....och jag har 3,5 vecka kvar innan graviditetet egentligen är fullgången. Så ja klart man blir orolig över hur stor bebis tänker bli. Men idag mätte läkaren bebisen med sina fina "verktyg" och uppskattade honom till -1% jämfört med en normalstor bebis. Knappt 3 kg sa han....och då undrar ju jag, HUR GÅR DET IHOP??? Det fanns inte extra mycket fostervatten och han hade inga andra förklaringar på hur magen kan vara så stor....men bebis är inte extra stor!! Tror jag deras fina instrument visar rätt, nja inte direkt!! Känner mig mycket skeptisk!
Så hem fick vi åka igen, utan några lugnande ord eller förklaringar, snarare tvärtom....det är bara att vänta sa han, det är bättre förlossningen kommer igång av sig själv. Ja jo det vet jag också, men med Selma gjorde den aldrig det och jag fick till slut bli igångsatt iallafall, med det enda resultatet att det blev ett väldigt stort barn! Precis som jag är så orolig över nu! JAG VILL INTE DET!
Det ska bli spännande att se hur mycket fel de kommer ha den här gången med viktuppskattningen, jag skulle ju bli väldigt förvånad om jag får ett barn som väger under 4 kg....men ja det får vi vänta och se vem som får rätt! Mamman som bär på barnet, dygnet runt eller de fina dyra instrumenten som läkarna förlitar sig på.....
Synd bara att det är jag som får ta smällen om jag själv har rätt....det är ju jag som ska sköta jobbet!!
Knappt irriterad alls idag....;)
Kram Caroline
Jag vet att det är en dålig tröst... men det kommer gå bra! Jag tror att det värsta är ens eget huvud, oron och funderingarna är den värsta boven.
SvaraRaderaDu kommer klara det galant! Dom säger att det är huvudets omkrets som spelar roll och inget annat i själva födseln.
Kram, kram, kram, kram!!!!
Tack hjärtat....jag hoppas verkligen att allt ska gå bra, är bara ganska orolig just nu! Svårt att hitta energi att bemöta all oro! Kram kram kram kram tillbaka....
SvaraRadera