Jag har alltid haft det lite för lätt när det gäller barnens sömn, jag är väl medveten om detta. Och kanske har jag varit lite för "kaxig" över det...
De har alltid sovit gott i sina egna sängar (förutom vid sjukdom såklart)! Och jag har alltid vaknat utvilad och pigg.
Men nu har plötsligt min 4-åring fått för sig att min säng är den absolut skönaste av dem alla och helst ska hon ligga kloss i kloss med mig! Ja jag borde väl njuta av att hon vill ha den närheten jag vet, men kanske kunde taimingen varit lite bättre!!!
Varför just nu när jag är gravid och sover dåligt ändå??
Är det jag som ska lära mig en läxa och inte ta allt för givet? Eller är det helt enkelt så att det var just nu hon har närhetsbehovet extra mycket?
Ja jag vet inte, jag vet bara att jag önskar min säng tillbaka! Snälla!!!
Kram Caroline
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar