En hel dag hemma...

Idag har varit en sådan härlig dag som vi alla fem spenderat tillsammans hemma i trädgården...

Jag gillar dom dagarna!

Vi har rensat, grävt, klippt,dragit och slitit hårt...och har nu ömma knogar! Men det var det värt...det ska nog bli bra till slut!

Det har regnat och varit sol om vartannat, konstigt väder! Men helt ok för en dag utan direkta planer.

Lilleman somnade med pappa idag, andra gången utan att ammas...jag håller tummarna att han sover lika gott inatt som han gjorde förrra gången. Det är ingen hit att amma om det betyder att han ska vakna en gång i timmen hela natten, så då lägger jag hellre ner det nu! På måndag blir han nio månader och det tycker jag är starkt jobbat av mig...längre än med någon av de andra två.

Han är söt och go min lille påg...men han får hellre sova om nätterna....då är jag gladare och piggare mamma med!

Kram Caroline

Övning pågår...

Idag övar vi (jag och lilleman) på att somna själv utan mammas eller pappas hjälp. Det är inte alltid så lätt det där när man är liten. Men det gick...och nästa gång kanske det går ännu fortare.

Mitt första barn behövde öva väldigt mycket på det där med att somna själv, han ville väldigt gärna ha närhet och att man skulle ligga brevid honom tills han var väldigt stor. Ja och med första barnet hade man ju den tiden. Än idag 7,5 år gammal skulle han nog helst vilja att vi låg hos honom då han somnar...men det funkar ensam med. Han var ett sånt barn som varken ville ha napp eller välling, trots att vi provade och kämpade länge med det där...men nej! Och det var ju väldigt skönt den dagen då man inte behövde sluta med napp eller välling, smidigt!

Mellersta, ja hon har från första början alltid kunnat somna ensam, utan problem. Man la henne i sängen eller vagnen och sen sov hon. Ja hon somnade faktiskt precis vart som...och än idag 5,5 år gammal kan hon utan problem ta en lite tupplur mitt på dagen för att sen somna på kvällen iallafall! Som igår tex, kvart över tolv kom hon och frågade mig. -Mamma är det ok om jag sover precis som lillebror...ja och 5 minuter senare sov hon på soffan! Hon däremot ville ha både napp och välling då hon var liten, från första dagen hade hon ett extra sugbehov som tillfredställdes gott med nappen...såg framför mig hur jobbig den där dagen skulle bli då hon skulle sluta. Men så blev det aldrig, en dag vaknade hon (2 år och lite till) och ville lämna sina nappar till kaninerna på hembygdsparken. Så det gjorde vi, samma dag.

Nu står jag där igen med en liten...man skulle ju tro att eftersom de är syskon att de hade något sånär samma behov. Men nej så är det verkligen inte. Denna lille man vill helst inte ha någon kroppskontakt då han ska somna. Om inte han ammas till söms, för det tycker han om. Ibland! Men bara ibland! Annars vill han somna i vagnen, stilla får den absolut inte stå för då skriker han så han blir blå. Men rullar man den somnar han på två röda... Och somnar han inte vid bröstet så skriker han sig till sömns även på kvällen. Hur gick det här till? Vad hände liksom?

Napp eller välling vill han absolut inte ha...nej nej nej!!

Så nu övar vi på att somna ensam,eller ja iallafall att han ska somna brevid mig i min säng utan hjälp, för att sen gå vidare till att bara kunna somna i sin säng utan mig. Jag får uppdatera hur detta fortlöper, om min taktik fungerar! Jag vet inte, men man får prova sig fram. Eftersom inget av de sätt jag använt till de andra barnen fungerar så får man hitta på nya sätt...

Ja vem sa att det är lätt att vara förälder...man måste ha mycket fantasi iallafall!! Och tålamod! Och mycket mycket kärlek...

Kram Caroline

Liten håller på att bli stor...

Underbara goa kille....

Kram

Mamma

Jag ser fram emot denna sommaren...

Sitter här i solen och njuter av livet....lilleman sover, snart kommer största hem från skolan och vi ska hämta hem mellan från dagis! Sen ska vi bada i poolen hos vänner...ja sämre kan man ha det!

Men jag längtar efter sommarlovet, när barnen slutat för terminen och de får vara lediga, inga tider att passa, bara vara. Hälsa på hos lite kompisar, bada, sola, äta glass, bada lite till, gå och lägga oss när vi är trötta, inte för att vi måste ställa klockan dagen efter....och dessutom inte vara gravid eller ha ont! Ja jag ser verkligen fram emot denna sommar! Förra sommaren var bra på sitt sätt, vi hade harmoni jag och barnen, men denna sommaren kan bara bara bli bättre nu när jag har ork och kraft till att hitta på lite saker med.

8 Juni är sista officiella skoldagen, sen ska vi få slappa, jag och mina tre guldkorn. Lite synd är det dock att maken jobbar så mycket som han gör, men ja så är det. Vi gör det bästa av sistuationen och njuter av det vi har....

Jag hoppas att ni där ute försöker er på att vara lite lediga med....om så bara för någon dag, sätt er ner med en kall dryck i solen, njut och bara var lediga! Det är ju så underbart!

Jag tänker iallafall njuta lite extra denna sommar, kanske är det den allra sista lååånga sommaren som jag är ledig. Nästa sommar har jag börjat jobba och det blir inte det samma....men här är nu och nu är vi lediga!

Underbart!!

Slappe kramar

Caroline

Svaren på EEG...

Dagen innan vi åkte på semester ringde läkaren och meddelade att han fått svaren på lillans EEG....

De var inte riktigt så bra som jag hade hoppats på tyvärr! Det visade sig att även hon hade förändringar på sin hjärnaktivitet, vilket betyder att hon fått diagnosen Epilepsi även hon.

Hur kunde detta hända? Hur kan vi få två barn i samma familj med denna sjukdom? Och oron i kroppen stiger lite mera nu för när minstingen ska få samma diagnos.

Sista besöket vi var med största hos läkaren (innan detta hände med lillan) så frågade jag honom om jag behövde vara orolig för de andra två. Men fick till svar att nej det behövde jag inte alls vara.

Risken att det skulle hända två i samma familj var minimal. Ja men nu står vi där, än en gång!

Mamma känslan är som vanligt starkare än läkarnas statistik!!!

Så nu vet vi iallafall vad det var som hände vårt lilla hjärta den där obehagliga söndagen !

Och ja, jag känner mig ganska lugn, vi har ju gått igenom det här en gång tidigare och nu vet vi att det går att leva ganska så normalt med Epilepsi, men ändå. Varför? Varför vi? Varför hon?

Min lilla prinsessa...

Kram

Caroline

Vi har varit på semester....sol, bad, värme, god mat, vin, familjen, stranden!

Jag vill åka tillbaka!!!

Kram

Det kan gå så fort...

Ena sekunden är allt som vanligt och i den nästa står man inför saker som hjärtat inte klarar av att hantera. Jag förvånas hela tiden över hur stor smärta man kan känna i sin kropp.
Söndagen som gick förändrades på en sekund, jag stekte pannkakor, maken och Stora var nyss inkomna från trädgården och däckbyte, kalas stundade efter lunchen...ja och allt var precis så som det borde vara.
Då i denna sekund hände det som inte får hända, Mellan kommer indansande till köksbordet, sätter sig för att ta av de nystekta pannkakorna när hon plötsligt bara krampar och trillar ihop, slår huvudet i fönsterkarmen och trillar ihop till en hög på golvet. Där och då stannade allt, sekunden innan jag får upp henne i min famn är längre än livet själv...

Alla funktioner i hennes kropp stannade av för några sekunder och paniken spred sig i hela hemmet. Fångar telefonen samtidigt som jag bär henne i min famn, ringer 112 och önskar de redan stod på min trapp och kunde hjälpa mig. Hjälpa min fina flicka bli som vanligt...

Det tar hela 23 minuter innan de anländer, de längsta minuterna som existerat...lillan är fortfarande inte vid medvetande, men dock andandes! Blek, tagen och inte alls den livfulla tös jag är van vid. Vart är hon, vad händer?
Maken bär bort hennes livlösa kropp till ambulansen och i denna sekund brister mitt hjärta i två tusen bitar, jag är övertygad om att detta är sista gången jag får se henne! Det får inte hända, inte nu!

Väl framme på sjukhuset har lillan piggnat till och när jag kommer fram är hon nästan som sig själv. Något tröttare och lite tagen men trots allt vid liv och leende. Den kramen var den bästa jag någonsin fått, så varm och så full av liv och kärlek!

Många undersökningar senare, blodprov och EKG hittar de inget som är fel....vad som hände? Ja vi vet inte! På Tisdag ska hon göra ett EEG för att utesluta ev EP, men annars vet jag inte om vi ens kommer få något svar på vad som hände denna lugna stilla söndag.

Jag är så otroligt glad för att allt gick bra...samtidigt som jag är så otroligt orolig för att släppa henne ur sikte, tänk om det händer igen. Vad var det som blev fel, hur kan kroppen bara stanna? Som om det fanns en röd knapp för OFF och en grön för ON!

Min älskade lilla prinsessa....

Kram
Mamma

Man förändras av det mest oväntade!

Jag är så otroligt tacksam....

Hur ska ord kunna beskriva det kroppen känner!

Kram
Caroline

En vecka i maj...

Tänkte vi spendera här...=)




Avra imperial

Längtar!!!

Kram Caroline

Mobil bebis....

Gabriel har plötsligt börjat förflytta sig....
Nyss låg han på mattan! Och sen....

Tror det börjar bli dags att fixa grind och barn anpassa lite, det går fort nu!

Kram