Idag övar vi (jag och lilleman) på att somna själv utan mammas eller pappas hjälp. Det är inte alltid så lätt det där när man är liten. Men det gick...och nästa gång kanske det går ännu fortare.
Mitt första barn behövde öva väldigt mycket på det där med att somna själv, han ville väldigt gärna ha närhet och att man skulle ligga brevid honom tills han var väldigt stor. Ja och med första barnet hade man ju den tiden. Än idag 7,5 år gammal skulle han nog helst vilja att vi låg hos honom då han somnar...men det funkar ensam med. Han var ett sånt barn som varken ville ha napp eller välling, trots att vi provade och kämpade länge med det där...men nej! Och det var ju väldigt skönt den dagen då man inte behövde sluta med napp eller välling, smidigt!
Mellersta, ja hon har från första början alltid kunnat somna ensam, utan problem. Man la henne i sängen eller vagnen och sen sov hon. Ja hon somnade faktiskt precis vart som...och än idag 5,5 år gammal kan hon utan problem ta en lite tupplur mitt på dagen för att sen somna på kvällen iallafall! Som igår tex, kvart över tolv kom hon och frågade mig. -Mamma är det ok om jag sover precis som lillebror...ja och 5 minuter senare sov hon på soffan! Hon däremot ville ha både napp och välling då hon var liten, från första dagen hade hon ett extra sugbehov som tillfredställdes gott med nappen...såg framför mig hur jobbig den där dagen skulle bli då hon skulle sluta. Men så blev det aldrig, en dag vaknade hon (2 år och lite till) och ville lämna sina nappar till kaninerna på hembygdsparken. Så det gjorde vi, samma dag.
Nu står jag där igen med en liten...man skulle ju tro att eftersom de är syskon att de hade något sånär samma behov. Men nej så är det verkligen inte. Denna lille man vill helst inte ha någon kroppskontakt då han ska somna. Om inte han ammas till söms, för det tycker han om. Ibland! Men bara ibland! Annars vill han somna i vagnen, stilla får den absolut inte stå för då skriker han så han blir blå. Men rullar man den somnar han på två röda... Och somnar han inte vid bröstet så skriker han sig till sömns även på kvällen. Hur gick det här till? Vad hände liksom?
Napp eller välling vill han absolut inte ha...nej nej nej!!
Så nu övar vi på att somna ensam,eller ja iallafall att han ska somna brevid mig i min säng utan hjälp, för att sen gå vidare till att bara kunna somna i sin säng utan mig. Jag får uppdatera hur detta fortlöper, om min taktik fungerar! Jag vet inte, men man får prova sig fram. Eftersom inget av de sätt jag använt till de andra barnen fungerar så får man hitta på nya sätt...
Ja vem sa att det är lätt att vara förälder...man måste ha mycket fantasi iallafall!! Och tålamod! Och mycket mycket kärlek...
Kram Caroline
