På dagis för minsta....fungerar hur bra som helst! Han ler när vi ska åka dit och skrattar sig igenom sin tid där, enkelt! Precis vad jag behövde....nu känns det genast lättare och bättre att börja jobba, jag har ju längtat! Underbart!!
I brevlådan idag kom ett brev adresserat till mig, det stod att jag inom de närmsta tre månaderna kommer att bli kallad till reumatologen, vaddå tre månader!?! Ska jag vänta så länge på att få veta vad som är fel på mig? Och vad de kan göra åt mina besvär och min smärta, det känns som en hel evighet.
Mitt liv förändrades på ett par sekunder och nu ska jag vänta på att få hjälp med kaoset i mitt liv....känns inte rättvist! Hur ska jag hantera alla mina känslor tills dess och vem ska svara på alla mina frågor som dyker upp hela tiden.
Ja inte blir man klok på sjukvården inte....
Jag får väl vänta, eller?
Caroline
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar