Tänk vad saker kan hända...

Jag hade väl aldrig trott att jag kunde bli mera isolerad hemma än vad jag varit de senaste fyra veckorna. Men tänk så fel jag kunde ha!!

I natt skulle jag som vanligt bara gå på den där välbesökta toaletten, trött, yrvaken och halvsovande begav jag mig från sängen. I vägen för min högra for stod en säng jag i flera dagar tänk jag skulle ställa in i klädkammaren men liksom aldrig kommit fram till. Slog i foten nåt så galet hårt att jag trillade ihop på golvet av ren skär smärta. Trodde vid första tanken att jag stukat foten men insåg snart att det var en mera smärtsam smärta än bara vid en stukning. Eftersom jag var så galet kissnödig fick jag allt krypa ner för trappan till toaletten (ohhh vad jag önskade mig enplanshus i natt), fick tag i två panodil och kröp sedan upp i säng igen. Bullrade upp foten högt och försökte sedan få mig någon sömn vilket såklart gick så där.

När familjen vaknade imorse vid glatt mod fick jag snällt berätta för dem att jag behövde minsann åka till sjukhus då jag brutit min tå. Alla skrattade och trodde jag skämtade men ja de insåg ju ganska snart att så var inte fallet. En blick på min fot sa det mesta....

Eftersom maken idag skulle bege sig till Sälen för att ordna med personal inför sommaren och jag själv inte kunde köra bil pga smärta så ringde jag min underbara mor som kom hit och tog både mig och barnen till läkaren. Ja som snabbt insåg att tån var bruten och behövde röntgas. Så till röntgen for vi och fick ett klart besked att tån är bruten rakt av och ska nu läkas i 4-6 veckor!!!! Skämtar livet med mig eller vad är det som händer?? Jag skulle ju äntligen få gå och jobba efter fyra veckors kräkande och nu får jag bara glatt stanna hemma igen. Och dessutom med ingen förmåga att överhuvudtaget ta mig någonstans då jag inte kan köra bil! Jag är så arg på mig själv vilket jag vet inte hjälper men så är det. Tänk om jag bara satt in den där förbannade sängen i klädkammaren igår så hade det aldrig hänt!

Arrrrggghhhhhh.......

Vi hörs igen när jag är lite mindre arg och har lite mindre ont....

Kram Caroline