Fars dag....

Jag är en av dom som inte har någon far att fira, ingen att ringa denna dag och önska att den ska bli fin. Eller ja, jag har ju en far men ändå inte liksom. Det är där det blir lite svårare tycker jag. För på något vis hade det varit enklare att förklara om han gått till himlen och var helt borta, än att han finns där men aldrig funnits där. Det gör mig egentligen inget nämvärt att det är så, därför att jag vet ju faktiskt inte hur det varit tvärtom...

Men visst slår mig tanken denna dag att hur tänker han egentligen? Ligger han där och funderar över vad var det som gick fel egentligen? Hur blev det så här?

Ja jag vet ju inte det heller och jag gissar att jag kanske aldrig kommer att få veta.

Istället har vi haft pappa Marcus dagen här hemma idag....imorse förklarade jag för barnen att idag var det bara pappas dag att få vara lite extra liksom. Han skulle få bli extra ompysslad och vi skulle vara lite extra snälla mot honom idag. Och de underbara små snappade upp detta direkt...visst är det härligt med barn! Inte en enda konflikt på hela dagen tror jag vi upplevt idag. Slump eller inte, men det gör mig glad!

Jag är inte den som går och köper en massa fina presenter från barnen till deras pappa därför jag tror på att det är tanken som i slutändan är mest värd. Och hur man beter sig och tar hand om de sina....och idag har varit en fin dag!

Nu lagas det lasagne som ska intas till söndagsmiddag....en god sallad till så är det perfekt!! Det var fars önskan på middag idag och det var ju han som fick bestämma! Inte sant!

Hoppas ni alla där ute haft möjligheten att fira någon idag, vare sig det är er egna far, era barns pappa eller en god väns pappa som förtjänar att bli extra ompysslad denna dag. Jag tycker inte det spelar någon roll vems pappa det är bara man visar att man tänker på dem idag!

Härlig söndags kram

Caroline