Jag ligger här och funderar....hur var livet innan mina små kom till livet? Vad fyllde jag mina lediga dagar med? Hur tog jag mig igenom sjukdagar när jag inte hade någon annan som tänkte på mig och längtade efter mig? Hur var de dagar som inte startade med ett stort leende och ett glatt - Godmorgon mamma! som följs av en stor kram och puss? Hur var livet utan den oändligt stora kärleken?
Jag kan inte minnas att det kändes så tomt och ensamt som det gör just nu när mina älsklingar inte är hemma, men då hade jag ju heller aldrig upplevt det jag har nu. Vad jag kan minnas så var det helt ok, men hur kunde jag leva utan denna gränslösa kärlek som ett barn kan ge? Hur?
Jag längtar tills på torsdag morgon då morgonen startas som en vanlig dag....då jag möts av glädjande ögon och en varm stor kram. Aldrig hade jag trott att man kunde sakna så här mycket, det gör ont i hela mig!
Puss mamma.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar