Ja dagarna bara tickar på men liten där inne gör sig inte hörd alls, verkar inte det minsta intresserad av att komma ut!! Vad är det som gör att förlossningen kommer igång egentligen? Och varför föds vissa barn i v 37 och andra i v 43??
Hade det inte varit mera logiskt om barn som är små när de föds i v 40, stannat i sin mors mage och växt till sig några veckor till? Än att som mina barn som ändå föds stora stannar och blir ännu större? För mig finns det líksom ingen logik i det hela!
Jag vet ju att senast nästa helg är liten här hos oss, men till vilken bekostnad stannar han där inne så länge? Hur stor kommer han hinna bli och hur kommer både han och jag må då? Är min oro obefogad? Jag känner mig i detta läget så galet förvirrad och vet varken ut eller in.
En del av mig säger mig att bara ta det lugnt, det gick ju bra med Selma trots att hon var stor....men andra halvan hänger fast vid Samuels förlossning och rädslan över att det kan gå lika illa ännu en gång! Jämför jag graviditeter så är ju denna graviditet så lik Samuels, kommer då förlossningen fortlöpa på samma sätt eller har det inte med det att göra?
Tänk om någon kunde ge mig ett lugnande svar, men ingen har hitills lyckats med att lugna oron jag känner...
Om bara jag kunde känna en riktig värk, något som tyder på att det är på gång....minsta lilla tecken!!
Inget gör en så otålig som att inte veta!!
Kram Caroline
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar