Med ett glas vin, Peter Jöback spelas i högtalarna och jag känner julkänsla för första gången i år... Snön faller lite lätt utanför, ja sådär fint som den bara gör på film ni vet. Men det är ingen film, det är min verklighet. Och jag känner mig nästan oförskämt lycklig över allt jag har fått mig tilldelat. Lycka men oj vad jag inser när jag ser mig omkring att alla är inte lika förunnade det som jag. Och en gång i tiden var jag också där, olycklig, bitter, ensam och så hemskt olycklig. Det var en hemsk tid i mitt liv då jag hade kunnat göra allt för att få det jag har idag, om så bara för en dag. En timma hade räckt för att jag skulle överleva jularna på den tiden. Jag hatade julen och alla underbara högtider som folk delade med varandra. Jag var inte delaktig och jag avskydde det...
Trodde aldrig jag skulle få min egna fina familj att få skapa traditioner tillsammans med. Men lyckan kom även till mig, när jag minst kunde ana det. Och jag lovar, jag tar tillvara på varenda sekund. Och värnar om det som en fin skatt...min skatt!
Kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar